glömda leg, taochlämna-affärer och stukade fötter i Gamlestan
Det finns klubbar för alla. För dem som bär Gina Tricot tunicor och vill dansa hela natten till House, för dem som hellre sitter och konverserar över ett par öl till blandad popmusik, för dem som vill dra till sig uppmärksamheten genom podiumdans eller urringat ner till naveln, för dem som är transexuella och vill dela en drink bland likasinnade och ja, för oss som vill röka inomhus, dansa på en scen och dricka 20 kronors öl fram på småtimmarna.
Kvällens festligheter började redan hemma hos mig (M) på tidiga kvällen. Vi satt runt ett bord, drack öl, diskuterade månen, sjöng om pachatavänner, spelade gitarr, shottade tequilla med citron och kvarnsalt, rökte i regnet, spelade teater och kramades. Sedan bar det av till Underjorden, Gamlestan. Inte en kväll utan att någon av pojkarna glömmer sitt leg (funderar på om det är någon manlig genmutation det där) så för deras del spenderades de två första timmarna på diverse spårvagnar och tåg för att hämta den glömda tingesten. Vi andra inledde med våra vin/öl biljetter och fortsatte därefter med tjugolapp efter tjugolapp tills världens snurrade och det kändes som en bra idé att dansa i höga trappor och röka under stolar. Jag själv kidnappade dockor ur en taochlämna-affär, kissade på toaletten tillsammans med en homosexuell och hittade i all hast en kysskamrat på dansgolvet. D lyckades hamna på ALLA bilder, dansade högt över varje golv och kidnappade även hon saker ut den lilla butiken, solglasögon tror jag bestämt det var. L rökte under stolar, ramlade ner för en trappa just vid fötterna på stället snyggingar och såg ibland ut att vara släkt med Pete Doherty. J gav sig ut på språngmarsch i för höga klackar vilket resulterade i en stukad fot, gungade högt över taken i en jättelik gunga och drack abnorma mängder rödvin, såklart! Medverkade denna kväll gjorde även C, C, Ma och S, fast vad de hade för sig har jag sämre koll på. När klockan närmade sig ett anslöt även N och Joh, de hann dock bara uppleva den undre världen i någon timma innan det var dags att bege sig mot spårvagnarna och hemmet. Jag och J tyckte dock inte att festligheterna skulle ta slut redan och proppsade på efterfäZt hos mig, med N och Joh, en bastu och ett paket camel, awesome!
Vi hoppade såldes på 03.15 bussen och gick upp för oändligt med backar i oändligt mycket regn och blåst innan vi anlände till min dörr, blöta, kalla och hungriga. Vi började med att åtgärda hunger problemet med rostmackor och ost. Därefter var det en 80 grader varm bastu som väntade, sweet. Vi bastade, pratade, drack coca cola, rullade i regnet, gjorde kullerbyttor och duschade i mörkret innan vi nöjda och glada återsamlades i uterummet för att dela en cigg och lyssna på regnet som smattrade hårt på rutorna utanför. Efter lite musik och prat till var det dags för sängen. Jag och J intog mapas nya superduperashäftcooling-säng och diskuterade dåligheter tills ögonen inte orkade vara uppe längre. N och Joh somnade i soffan till ett par avsnitt FG.
Dagen Efter var lite tung, minst sagt. J vaknade och var pigg och pratglad klockan nio, jag mumlade till svar och vi somnade om. Klockan elva släpade jag mig dock ner till soffan för att kolla om pojkarna vaknat, Joh hade det, N sov några timmar till. Vi lyssnade på massa pianojazz, kollade på ”my sweet 16” på MTV, skrattade, åt baguetter med ost, drack kaffe, rökte lite mer, skrattade åt J:s tappra försök att ta sig framåt med en stukad fot, hade fula kläder och mådde ganska bra tillsammans hela förmiddagen.
/M
Ölspel, whiskeysnus och Staropramen för 25 kronor i Skara
Ja, redan på onsdagen efter anlände jag (D) och M, glada i hågen till lilla Skara i sällskap av P och Korven (madrassen M släpande med sig, vis av föregående resas soveskapader) och styrde genast kosan mot H's och Ja's lägenhet. Dock visade det sig att H och resten av killarna i bandet redan gett sig av för att soundchecka inför sin spelning så M och jag fick hålla till godo med Ja's och P's och femton andra killars sällskap innan bandet hann återvända.
Vi spenderade väntan med ölspelet. Efter 45 minuter hade vi allihop samsats om vilka regler som skulle gälla och det nästan första som hände när spelet väl kommit igång var att C kastade sig rakt in i väggen sedan han slungat sig själv över soffkanten. Innan han hann landa hade han hunnit sparka S i ögat och skvätta ner samtliga med ölen han fortfarande hade haft i handen vid själva slungandet. Denna spektakulära händelse kom till följd av att C hade fått ett "gör en egen regel"-kort och beordrat alla att ”göra något galet” innan de drack. Ja, efter att han hade satt en sådan ribba för den regeln kanske det var tur att spelet därefter förvandlades till en growltävling där killarna utmanade varandra att hårdrocksskrika högst och längst även om det innebar att M och jag var tvungna att fly rummet, skräckslagna av den sensationella decibelnivån.
Vi blev ganska snart räddade av bandet som kom tillbaka för att hetsförfesta innan vi alla begav oss mot Kåren och billig öl (eller vad ska man annars kalla en Staropramen för 25 kronor?). Sen var det dags för killarna att spela och det gjorde de med bravur, annars skulle nog inte några iranier från Uppsala bestämt sig för att knö sig upp på scen och dansa med H.
För att fira att det gått så bra drack vi ännu mer billig öl och dansade tills Kåren stängde. Då återvände bandet, P, Ja, A, Po, M och jag till lägenheten och med attribut som nudlar, roast ’n’ toast och Bob Dylan blev efterfesten kalas! I alla fall tills någon gång vid sextiden då jag blev pålurad en starksnus dränkt i whiskey och snussnurret gigantico blev ett faktum.
Dagen efter spenderades med cig och smaklösa chips på den soliga balkongen, med att tillfredsställa chokladcravings, samt med att spela finns i sjön (jag vann med 11-2 mot N, trots att han fuskade!) till dess att fritidskortet började gälla och vi kunde åka hem efter den helt awesomea övernattningen i Skara.
Rymdlekplatser, Varm&kall och Veronica Maggio i Skara
Vi anlände till Skara vid två tiden på dagen efter diverse pendeltåg, Kinnekulletåg och bussresor. I Skara sken solen och alla var glada. De inledande timmarna spenderades i H och Ja:s lägenhet med att göra ingenting, lyssna på musik, inspektera varje litet utrymme, röka på balkongen (:love:) och sukta efter våra Varm&kall som väntade i kylskåpet. Därefter var det inspektion av Skara samt pizza som stod på schemat. Jag, M, älskar lekplatser. Jag får ofta höra att jag har ett ganska starkt framträdande barn inom mig och röstade således för en Skaras-lekplatser- sightseeing (hade hört ryktesvägen att Skara hade jättebra lekplatser). Dom andra hade inte dirkekt några större invändningar sålänge dom fick pizza, så lekplatser it was. Lekplats nummer ett såg ut att platsa i yttre rymden, en silverfärgad "allt-i-ett" lekplats. Man kunde gå armgång, hänga knäväck, klättra klättervägg och vara spindel i nät samtidigt, HUR COOLT som helst! Lekplats nummer två bestod enbart av små hundkojeliknande hus som stod upplacerade lite sporadiskt i en sandlåda. Ganska tråkigt, om inte någon fått idén att vi skulle försöka klämma in sju (eller var det nio?) personer i hundkojehuset samtidigt. Det gick, jag låg under en bänk med tre pojkar sittandes cirka 10 centimeter över mitt huvud på en tunn bräda. Spännande test. Lekplats nummer tre var någonting utav det tuffaste jag sett i lekplatsväg. En jättelik ställning där det fanns alltifrån runda rutschkanor till hängbroar och klätterväggar; AWESOME! Men vid det här laget var alla fruktansvärt pizza sugna, så vi begav oss ganska snabbt vidare till pizzerian. Pizzan var helt majorisk. Mätta och glada styrde vi kursen tillbaka till lägenheten och våra kära varm&kall.
Förfest;
J och L anslöt. Vi drack kalla varm&kall. H öppnade inflyttningspresent och inflyttningsbrev. Ungefär ytterliggare 10 personer anslöt. Alla drack alkohol. Alla blev fulla. Askalas.
Ohlins;
Veronica Maggio skulle alltså hålla kvällens spelning på Ohlins. En ganska lagom stor nattklubb/resturnag/bar i Skara city. Och nog för att spelningen var bra, de 5 låtar hon körde. Sedan var det tydligen slut på kalaset, tyckte Maggio. Men festen fortsatte för det. Jag och D hade lyckats med kanon platser på en bardisk och fortsatte med lite sittdansande innan vi anslöt dom andra vid borden igen. Där blev det massa prat och skratt tills klockan närmade sig två och Ohlins stängde för natten. Vi snubblade iväg och köpte baugetter i en liten baugettaffär vid järnsvägsstationen och därefter knallade vi tillbaka till lägenheten. På vägen var det rida på ryggen och ramla, palla äpplen och päron av H:s grannar, äta baugetter, klaga lite på all kullsersten och diskuttera hösten.
Efterfest;
Av någon anledning var alla ganska trötta när vi återsamlades i lägenheten. Joh och D gosade ner sig i soffan - redo att somna, Jo värmde vad som återstod av Varm&kalldrickan och serverade denna i glöggservis för de som önskade, Jag har ganska dålig koll på vad som hände därefter, jag måste somnat. Överallt och ingenstans. När jag vaknade dagen efter låg jag iallafall med rumpan på luftmadrassen, benen på J:s madrass och huvudet på golvet (tätt intill en stor svart hård låda som jag slagit huvudet i ett antal gånger under natten).
Det blev en mycket fin eftermiddag/kväll/natt och morgon i lilla Skara. Vi lämnade med ett löfte att återvända, redan på onsdag - då för att betrakta våra vänner i Bandet som skulle ha spelning.
Zebaztian med z, lackdräckter och Eldoradotvål i Johanneberg
Vi blev tillslut ett ganska stor gäng som bestämt oss för att fölfölja mina efterfestplaner och satte således kurs mot Johanneberg och honungspajens bostad (runt 05.00). Vägen dit är en historia för sig, men den inkluderade hoppsahoppsasteg med Hernandez (aka honungspajen), 3,5:or på Seven Eleven, Tomas med följe (följet tappades dock bort i höjd med Seven Eleven), Bussfärd längst Avenyn, Zebaztian med z, egenskrivna sånger och långa promenader. När vi äntligen anlände till den lilla studentlägenheten var vi en ganska egendonlig skara: Jag själv M, D, J, Ma, L, Tomas, Zebaztian med z och honungspajen. Jag började spela Broder Daniel hitz på en gitarr, ersatte mitt försvunna skospänne med en pussbiljett och testade tillsammans med D honungspajens lackdräckt. De andra har jag inte så bra koll på, men när jag efter en tid hörde J skratta hysteriskt i soffan (och tro mig, det händer inte allt för ofta) skyndade jag genast dit för att få en blick över vad som orsakat skrattanfallet.
I hörnet av en utan sofforna sitter Zebbe och berättar en historia, en historia som sin bostadsförening. Här kommer en kortfattade utläggning på karaktärena som Zebaztian delade trappuppgång med:
Pjotr: Pjotr (utalas pjotor) var den polske vaktmästaren. Han bodde tillsammans med sin mamma som såg ut som en säck potatis och vars livsuppgift bestod i att plocka upp Pjotrs gamla fimpar (Pjotr rökte nämnligen fruktansvärt mycket Prince). När det var dags för julfirande i bostadsföreningen gav dom Pjotr uppdraget att köpa en julgran till innegården. 300 kronor fick Pjotr i julgranspengar, men uppenbarligen tyckte Pjotr att 300 kronor var för mycket för en julgran och köpte således Prince för pengarna istället. Julgranen fixade han själv genom att ta bilen till Slottskogen och hugga ner en död trädgren som han sedan glatt framtade hem till den nyrika bostadsföreningen. Historian slutade med att alla var sura på Pjotor och han fick klä den döda grenen (som han satt upp i julgransfoten på innegården) själv, kedjerökandes sina Prince.
Mats: Mats var 45 år gammal. Han hade sågat bort fönsterkarmarna i alla sina fönster så att han kunde sitta där och sola och äta smögenräkor (Mats älskade nämnligen smögenräkor). Mats hade också gjort om sitt kylskåp så att det hade dragdörrar, och i ena delen av kylen hade han fullt med sprit (vilket Zebbe tyckte var mycket pinsamt eftersom att han trots allt var 45 år). Det gick också ett rykte om att Mats hade 300 vinflaskor i sin lägenhet.
Lotta: Lotta var en ensam kvinna som bodde på översta våningen. Hon var helt desperat i att få barn. Och när bostadsföreningen skulle installera parabolantenen fick Lotta orgasm.
I bostadsföreningen bodde också Janne som kallades Jadde och hade en fräck bil med reg.skylt Jadde som han gled runt med, Öronläkaren och hans fru Lilian.
När Zebaztian med z berättat klart sina historier låg vi alla dubbelvikta av skratt i honungspajen soffa. Vi skrattade och skrattade tills det blev dags för en cigg på balkongen och honungspajen skvallrade om Tomas planer på att ligga med mig och D, och att dom sedan skulle byta tjej efter halva. Därefter skrattade vi ännu mer.
Av någon konstig anledning blev det sedan dags för brunch (brunch klockan 07.00?) och alla började glatt vandra ner mot Avenyn igen. Alla utom Tomas som blev helt förtvivlad när han insåg att hans nattliga planer inte skulle gå att genomföra om vi befann oss på random brunchställe och försvann sedan lika plötsligt som han dök upp. Zebaztian med z är det inte någon som vet vart han tog vägen, han avsluade kvällen med att högljutt klaga på honungspajens Eldoradotvål (- har du ingen annan tvål, jag tvättar inte händerna med Eldoradotvål) och därefter försvann han, gick upp i rök. Det var inte förän vi gått en bra bit mot korsvägen som vi märkte att han var borta, kanske får vi aldrig träffa denne mystiska man igen, vem vet.
Klockan 08.15 tog vi bussen till D:s bostad, klockan 08.30 åt vi världens godaste mackor, klockan 09.00 somnade vi med ett stort leende på läpparna.
/M
Ölstölder, salsa och öppna förhållanden på Rosenlundsplatsen
Allihop (med andra ord D, M, J, Jo och L) med tillägg av diverse utomstående förmågor som S och Ma träffades på Centralstationen då kvällen fortfarande var ung. Tillsammans vandrade till PC vars största (och enda) fördel är billig öl. Så vi lade våra slantar på denna ljuva dryck medan vi försökte acklimatisera oss bäst det gick bland alla igelkottspojkar och Gina Tricot-klädda flickor genom att diskutera R'n'B. Kanske vi inte lyckades lura omgivningen då J efter en stund av tafatta meningsutbyten (och mycket ölkonsumtion) oss emellan brast ut i:
- Men det här är ju inte Rihanna! Det är Beyoncé, man hör ju att det är en svart kvinna som sjunger!
Så vid det laget kände vi nog alla att det var dags att byta ut det random "dunka-dunkat" (vem vet, det kanske var Rihanna?) mot The Cure eller motsvarande. Sagt och gjort, vi styrde kosan mot Rosenlundsplatsen och 100 IndieHits på Rio Rio där vi kände oss lite mer hemma än mitt i Gina Tricot-hjorden. Vid det här laget hade alkoholkonsumtionen nått ganska höga höjder så alla detaljer är inte riktigt på plats men ungefär såhär såg väl aftonen på Rio Rio ut:
Jag själv, D, hann under kvällen med att snylta shottar av S som intogs med Anton från bandet Almedal. Honom utövade jag senare avancerade danssteg till Joy Division med innan jag (troligtvis) avslutade vår spirande vänskap med att sno ölen han precis hade köpt. Jag fortsatte kvällen med att bli trakasserad av en kille som nu heter "Stalker Rio Rio" i min telefonbok innan J och L i en gemensam räddningsaktion befriade mig. Innan vi gick från Rio Rio hann jag också med att övertyga de inte särskilt svårövertalade DJ'erna att ha öppet en timme längre.
M kickstartade festligheterna på Rio Rio med att inleda ett öppet förhållande med Honungspajen, strula med en helt annan kille och lära sig salsa från grunden av en gammal argentinsk man på salsaklubben precis bredvid 100 IndieHits. Hon avslutade hela kalaset med att kirra efterfesten men det får faktiskt bli en senare historia.
J spenderade kvällen med att undvika föregående helgs manliga sällskap och hjälpa en vän i nöd (mig alltså). Sen skrattade hon. Och skrattade.
L blev också hon grundligt upplärd av den argentinske mannen på salsaklubben och var sen ungefär överallt och ingenstans men ändå alltid i närheten när jag behövde bli räddad av Stalker Rio Rio (hon låtsades gråta hysteriskt varje gång hans uppenbarelse närmade sig så att jag behövde trösta henne).
Vid femtiden dansade vi ut i göteborgsnatten, redo för efterfesten som nog kommer att gå till historien som THE efterfest. Men som sagt, det får bli en senare historia.
/D
Scrubsmarathon, appletini och slagsmål i Lerum
Människor plockar svamp, får nare runt läpparna, blir förkylda och nojar över svininfluensan, plockar fram lite tjockare strumpbyxor, virar sjalen ett extra varv runt halsen på morgonen, tvekar om det ska gå ut och röka under nattklubbsbesök, dricker varmchoklad istället för kall öl och ja, blir lite allmänt nedstämda helt enkelt. Det är höst mina vänner, kall och förjävlig höst.
En fin anledning till att så många tar sig igenom hösten utan självmordsförsök, drogmissbruk eller total isolation är sommarens alla minnen. Och ominnen. Här kommer ett minne (kanske mest ett ominne, faktskt) från en av sommarens finaste kvällar; Scrubsmarathon hos H.
Det var egentligen meningen att det skulle bli en ganska softiskerad kväll (eller ja, såpass softisikerad en kväll nu kan bli tillsammans med dessa människor) med första säsongen Scrubs, Appletinis och goda vänner. Eh, någongång efter att Jo anslutit (vid ca 22) och möttes av "En drink och en vodka shot, sedan för du komma in" i entrén förstod alla att denna kväll bara kunde sluta på ett sätt. Jo, som jobbat hela dagen och dragit med sig en stjärnvinst schweizernöt han inte mer än dyka upp innan hon så att säga dök ner igen, i H:s trädgårdsland. Därefter var det sängen som gällde för Jo, runt 03.00. Jag drack appletins direkt ur kannan och tyckte det smakade Ramlösa Äpple, bevittnade en sjuk scen där L och D startat slagsmål och blev glatt påhejade av N "Hon sa att din mamma var en hora" "slå henne, slå henne" och diskutarde kramgoa champangeflaskor tills solen gick upp och L började jobba. D och L startade som sagt slagsmål och slog varandra sönder och samman innan det tröttnade på N:s taggningsförsök och gav sig på honom istället. J var tyvärr inte medverkande denna kväll, men vi saknade henne. Det gjorde vi.
Tillsammans drack vi fyra kannor Appletinis, såg på...ja, en del avsnitt Scrubs och hade en förjävla trevlig kväll, natt och morgon.
/M
Hemligheter, lyktstolpar och antika såssnipor i Floda
Det är jag som är D. Jag älskar att dricka öl och kanske till och med absint men i så fall bara på helgerna. Jag tror inte jag har vare sig moral eller karaktär och är precis lika omogen som M och delar precis som hon åsikten att det är så förbaskat mycket roligare att hångla med fula killar framför snygga för det är bara de fula man kommer ihåg i efterhand.
För tillfället skulle jag vilja påstå att jag lever ett ganska… tja, prosaiskt liv för att vara ärlig. Mina tidigare ganska högtsiktande ambitioner försvann då de insåg att studenten närmade sig och saker började bli på allvar. Tills jag återfinner dem, eller om de kanske återvänder självmant, fortsätter jag mitt smått dekadenta liv med öl på typ måndagar och andra karaktärsbrister.
Nu har det fallit på min lott att redogöra för de ganska oansvariga saker vi roade oss med i fredags i Floda. Jag gör ett försök, även om jag tillföljd av olika omständigheter och diverse substanser inte är i stånd att minnas precis allting.
Jag själv drabbades ganska tidigt av huvudsnurr modell extrem och tog husets trappa i besittning. Detta val verkade falla många i smaken då jag bara några minuter senare fick sällskap av M, L, Jo och J och ungefär tio personer till. Sedan bestämde M och jag oss för att dyka in i en miniskrubb för att prata allvarliga saker innan vi skiljdes åt; hon för att framgångsrikt klättra i lyktstolpar och jag för att göra hemliga saker på en balkong. Under hemlighetsmakeriet återfann jag Jo och vi diskuterade gudavarelser och feminism med nyfunna vänner.
Under tiden, har jag i alla fall fått berättat för mig i efterhand, sysselsatte sig också J och L med att klättra i lyktstolpar fast de gjorde det av en betydligt ädlare orsak än M. Tydligen var det deras present till födelsedagsbarnet vi firade och han verkade faktiskt uppskatta det mycket.
Vid det här laget var M någon helt annanstans men jag hittade henne till slut i köket där hon drack vatten ur en antik såssnipa och medverkade i en fullt påklädd och faktiskt anständig ormgrop. Då var det dags att åka hem och äta smörgåsar och somna lyckliga tills den sekund på morgonen då M av misstag kickstartade den nya dagen genom att av misstag ta en stor klunk ur spritflaskan istället för vattenflaskan.
Glitterdimmor i Masthugget.
En del människor runt omkring mig är så fruktansvärt mogna. Dom flyttar till nya städer, lär sig främande språk, börjar på universitetslinjer man knappt kan uttala namnen på, skaffar sig fast inkomst, kör bil, blir sambo, skaffar radhus och labrador, lär sig betala räkningar, pratar om lån och hyra, åker på charter, skaffar sig en kostym och börjar ha koll på vart man hittar sillen i livsmedelsaffärerna.
Jag sover bort största delen av dagen, dricker alkohol nästan varje kväll, går och lägger mig när vanliga människor går till jobbet, vet fortfarande inte hur tvättmaskinen fungerar, tycker det är kul att bli full på trefemmor i löken uterum, skjuter upp städningen till jag verkligen inte kan komma in i rummet, har aldrig betalat en räkning och brukar strunta i att kolla kontosaldo av ren rädsla för ångest, tycker det är förbannt kul att vakna upp och inte veta vart man befinner sig, hångar mer än gärna med fula killar bara för att det är roligt och har inga som helst planer på att bli mogen.
Vissa skulla alltså säga att denna blogg kommer att handla om omogna aktiviteter ur två omogna tjejers omogna liv. Vi skulle nog säga att den kommer att handla om dekadenta utekvällar, knäppa tankar och popmusik. Våra liv med andra ord.
Detta första inlägg kommer som utlovat alltså handla om en glitterdimma. En glitterdimma som tog sin början någonstans efter att J insisterat på "ett par lakrisshottar till, och sedan en smultroncider på det". Det var säsongspremiär för Göteborgs finaste indiepopklubb, det betydde fäzt. Jag gick vilse på andra lång, ljög om en skådespelar karriär och argentiska utbytesstudenter och diskuterade Lerumscabareten med DJ-Henrik. D skrev "du var det gjort", gav grannarna en fin överaskning och sålde sin kropp för taxiresa. J drack kopiösa mängder alkohol, hittade en arvikaholländare och smekte enorma bakardiflaskor. Jo visade vart tolleransnivån skulle ligga, flashade gitarrskills och gjorde ordentliga uträkningar (med både plan A och B). L vet jag faktiskt inte vad hon gjorde, vet någon det? Hur som helst var hon full som en kastrull, och det är huvudsaken.
Klockan sex någongång deckade vi hemma hos D. Vid tolv dagen därpå var vi samlade igen och kunde i sann tpg anda diskutera kvällens bravader i flera timmar. Det är märkligt hur bra vissa kvällar kan bli.
/M
